sassabus

Dagarna går men smärtan består.


Märktes redan på Tisdagen att jag hade nerverna på UTSIDAN,för när Tobbe snäll som han är ska färga mitt hår fick jag utbrott efter utbrott,det hela slutade med att tobias lämnade badrummet.

Onsdagmorgon var jag faktiskt riktigt lugn,känslan av overklighet fanns där hela tiden.Kändes mer som att vi bara skulle träffa släkten.

När prästen började prata om farfar då brast allt.Gick inte sluta gråta,vet inte hur många näsdukspaket som gick åt.Sen när de bar ut kistan då var det som att alla kranar öppnades det gick inte ens och hejda en snyftning.

Farfar du ska veta att du hade en så otroligt fin begravning.Fast det vet du nog redan för du spanade väl på oss.Älskar och saknar dig!

Att se sin familj så ledsen det gjorde så fruktansvärt ont.Man vill lindra allas smärta med en gång,men man vet att det inte går..


Farfar jag älskar dig obeskrivligt.Var vid graven i fredags,gud så fint det var med alla fina blommor.

Pusss.