2010-12-22
17:45:48
17:45:48
Nästan lite pirrigt att skriva så här.
Jag har så många funderingar.Jag vet jag bör/ska skriva ner hela min "sjukdomshistoria"
men samtidigt har jag börjat tvivla mitt i hela denna karusell av läkare och undersökningar.
Är allt detta värt det längre? kommer de någonsin hitta felet?Är det i mitt huvud felet sitter?
Lurar jag mig själv och alla andra?kom jag på en dag Nej nu ska jag ha ont i benen?
Ibland funderar man,man börjar tvivla på sig själv när ens läkare inte rent ut men säger
att det kanske ändå sitter i ditt huvud.Men så tänker man,VA?
Skulle jag för skoj skull utsätta mig för EMG,magnetröntgen,ryggmärgsprover
otaliga blodprover bara för "att"?Testa en jävla massa medicin för skoj skull?
Nej,så är det inte.jag vill inget hellre än att kunna säga en dag,jag har inte
det minsta ont,inte ett spår av det jag känner idag.jag vill,jag längtar till
den dagen kommer om den kommer.
Känns så hemskt också att mina nära och kära ska få utstå allt detta,klart det påverkar dem
också.känns fel!Ens föräldrar ska inte behöva oroa sig för sin inte ens 25åriga dotter och min
älskade Tobbe ska inte behöva stå ut med att se mig ha ont,inte svära över att de aldrig blir
bättre än så här.
Allt började med några trappor i ett trapphus.Jag skulle bara gå upp för de trappor
jag så många gånger förr gått upp för.Det gjorde så förbaskat ont.Första tanken var träningsvärk.
Började tänka på vad jag kunde ha gjort som utlöst det.men kom inte på något.Sen kom svullnaden,
svullnaden i låren,låren blev dubbelt så stora..eller var det bara jag som fick för mig det?
Sen kom blåmärkerna,om än små och de gjorde inte ont.Men något var ju fel?
Läkaren sa att det var för att jag gått i högklackat för mycket.Han skrev ut starkare
värktabletter som inte hjälpte.
Jag vände åter till läkaren han sa muskelinflammation.jag skriver ut medicin sa han.De medicinerna hämtade jag inte ens ut.
Han sa också att värme är bra.Jag skulle till mallorca strax där efter.
Mallorca kom,jag mådde tipp topp.Så kom dag 3,vi hade haft undervisning i kanske 2 timmar.
jag skulle ställa mig vid den station jag blivit till delad,ställer mig upp och bara känner
hur benen inte bar..jag föll ihop där mellan stolarna,hela klassen såg på.Vad skulle de göra?
Hur skulle de veta om mina ben?Ingen visste ju,jag hade inte sagt något för trodde ju på det som
läkaren sa det är bra med värme.Efter det fick jag gå/hoppa på kryckor i två veckor.
Många blåmärken och mycket kramper i benen.Jag gick till läkaren där han sa att det nog inte
var någon större idé att de gjorde någon undersökning där om jag inte gärna ville förstås.
De trodde de skulle säga samma sak som de sa hemma. Jag vill återigen tacka som fan rent ut sagt
till alla underbara själar som fanns där för mig,där på Mallis.Ni anar inte va det
uppskattas!
Orkar inte skriva mer om detta just nu.Men här är en början till allt jag ska få ur mig.
I måndags kom jag till en gräns återigen som jag kände nu får det vara nog,jag pallar inte mer.Jag vet
finns de som har de tusen gånger värre.Men just då den dagen när jag inte fått sova på grund
av smärtan och det kändes som att benen skulle gå av,då tyckte jag att det var mest synd om
mig i hela världen.Den dagen bröt jag ihop som många gånger förr men denna gången i telefon först med
läkaren och sen när jag pratade med Tobbe.Alla planer fick ändras bara för att mina
ben inte ville det jag vill den dagen.
men samtidigt har jag börjat tvivla mitt i hela denna karusell av läkare och undersökningar.
Är allt detta värt det längre? kommer de någonsin hitta felet?Är det i mitt huvud felet sitter?
Lurar jag mig själv och alla andra?kom jag på en dag Nej nu ska jag ha ont i benen?
Ibland funderar man,man börjar tvivla på sig själv när ens läkare inte rent ut men säger
att det kanske ändå sitter i ditt huvud.Men så tänker man,VA?
Skulle jag för skoj skull utsätta mig för EMG,magnetröntgen,ryggmärgsprover
otaliga blodprover bara för "att"?Testa en jävla massa medicin för skoj skull?
Nej,så är det inte.jag vill inget hellre än att kunna säga en dag,jag har inte
det minsta ont,inte ett spår av det jag känner idag.jag vill,jag längtar till
den dagen kommer om den kommer.
Känns så hemskt också att mina nära och kära ska få utstå allt detta,klart det påverkar dem
också.känns fel!Ens föräldrar ska inte behöva oroa sig för sin inte ens 25åriga dotter och min
älskade Tobbe ska inte behöva stå ut med att se mig ha ont,inte svära över att de aldrig blir
bättre än så här.
Allt började med några trappor i ett trapphus.Jag skulle bara gå upp för de trappor
jag så många gånger förr gått upp för.Det gjorde så förbaskat ont.Första tanken var träningsvärk.
Började tänka på vad jag kunde ha gjort som utlöst det.men kom inte på något.Sen kom svullnaden,
svullnaden i låren,låren blev dubbelt så stora..eller var det bara jag som fick för mig det?
Sen kom blåmärkerna,om än små och de gjorde inte ont.Men något var ju fel?
Läkaren sa att det var för att jag gått i högklackat för mycket.Han skrev ut starkare
värktabletter som inte hjälpte.
Jag vände åter till läkaren han sa muskelinflammation.jag skriver ut medicin sa han.De medicinerna hämtade jag inte ens ut.
Han sa också att värme är bra.Jag skulle till mallorca strax där efter.
Mallorca kom,jag mådde tipp topp.Så kom dag 3,vi hade haft undervisning i kanske 2 timmar.
jag skulle ställa mig vid den station jag blivit till delad,ställer mig upp och bara känner
hur benen inte bar..jag föll ihop där mellan stolarna,hela klassen såg på.Vad skulle de göra?
Hur skulle de veta om mina ben?Ingen visste ju,jag hade inte sagt något för trodde ju på det som
läkaren sa det är bra med värme.Efter det fick jag gå/hoppa på kryckor i två veckor.
Många blåmärken och mycket kramper i benen.Jag gick till läkaren där han sa att det nog inte
var någon större idé att de gjorde någon undersökning där om jag inte gärna ville förstås.
De trodde de skulle säga samma sak som de sa hemma. Jag vill återigen tacka som fan rent ut sagt
till alla underbara själar som fanns där för mig,där på Mallis.Ni anar inte va det
uppskattas!
Orkar inte skriva mer om detta just nu.Men här är en början till allt jag ska få ur mig.
I måndags kom jag till en gräns återigen som jag kände nu får det vara nog,jag pallar inte mer.Jag vet
finns de som har de tusen gånger värre.Men just då den dagen när jag inte fått sova på grund
av smärtan och det kändes som att benen skulle gå av,då tyckte jag att det var mest synd om
mig i hela världen.Den dagen bröt jag ihop som många gånger förr men denna gången i telefon först med
läkaren och sen när jag pratade med Tobbe.Alla planer fick ändras bara för att mina
ben inte ville det jag vill den dagen.
Jag ler men varje steg jag tar gör ont.
2010-12-17
17:24:15
17:24:15
Hela 2 inlägg på en dag!
Inte illa att jag svänger ihop två inlägg på en dag!
Kom ju på att måste ju berätta om min mysdag i både tisdags och onsdags.
I tisdags begav jag,Jenny och lilleman oss till Borås för lite shopping,blev la inte så många klappar köpta men 3 tröjor till mig,hihi,kan behövas!Tokmysig dag även om hemfärden drabbades av sjukdom.
I onsdags så träffade jag min Älskade kusin Daniel.Vi lunchade på kärven sen begav vi oss en sväng till farmor.Sen efter det en sväng till Boastan och spana läget.Och prata massooor om allt mellan himmel och jord!Så härligt att umgås med honom!så tack Daniel för en toppen dag!:)
Torsdagen spenderades till största delen med Favoriten Sanna...vi lunchade gott med köttfärspaj!Sen kom Sanna med den goda idén att vi skulle bege oss till Centrum och ta en kaffe,för vi va helt sjukt slöa båda två.och hör och häpna nu,VI köpte INGA godsaker utan ENDAST kaffe!de ni!Godisdamerna nummer 1 liksom!:P
Nu har jag precis gjort mig iordning inför knytkalasjulbord hos Elin&Kalle ikväll.:) Idag blir klädsel kjol men Sanna säger att det är kallt.meeen ska ju dricka cider och äta mat då blir man vaaarm:D (jag har självklart på mig linne och kofta oxå..så ni inte tror jag springer runt i endast kjol..)
Pusssokraam.
Kom ju på att måste ju berätta om min mysdag i både tisdags och onsdags.
I tisdags begav jag,Jenny och lilleman oss till Borås för lite shopping,blev la inte så många klappar köpta men 3 tröjor till mig,hihi,kan behövas!Tokmysig dag även om hemfärden drabbades av sjukdom.
I onsdags så träffade jag min Älskade kusin Daniel.Vi lunchade på kärven sen begav vi oss en sväng till farmor.Sen efter det en sväng till Boastan och spana läget.Och prata massooor om allt mellan himmel och jord!Så härligt att umgås med honom!så tack Daniel för en toppen dag!:)
Torsdagen spenderades till största delen med Favoriten Sanna...vi lunchade gott med köttfärspaj!Sen kom Sanna med den goda idén att vi skulle bege oss till Centrum och ta en kaffe,för vi va helt sjukt slöa båda två.och hör och häpna nu,VI köpte INGA godsaker utan ENDAST kaffe!de ni!Godisdamerna nummer 1 liksom!:P
Nu har jag precis gjort mig iordning inför knytkalasjulbord hos Elin&Kalle ikväll.:) Idag blir klädsel kjol men Sanna säger att det är kallt.meeen ska ju dricka cider och äta mat då blir man vaaarm:D (jag har självklart på mig linne och kofta oxå..så ni inte tror jag springer runt i endast kjol..)
Pusssokraam.
2010-12-17
10:31:17
10:31:17
Det gråa färgas bort.
GRÅA HÅR!hallå?jag har inte fyllt 25 än!Går som en 90åring och GRÅA hår?vad är detta,nånstans har det gått fel!MEN nu är den svarta färgen i håret,snart hejdå det grå hej svart!
Förövrigt fick vi(du) mer besked igår.Det blir så nästa år.Knasigt,jag tror inte jag fattar,helt ärligt.Tror jag behöver det mer svart på vitt precis så som du känner det.Kommer sakna som fan.många tårar kommer fällas med all säkerhet,men fan du är bra älskling!Du har velat detta länge,jag står bakom dig till 100%. Du kommer ju faktiskt hem igen. Jag älskar dig du fina!
Förövrigt fick vi(du) mer besked igår.Det blir så nästa år.Knasigt,jag tror inte jag fattar,helt ärligt.Tror jag behöver det mer svart på vitt precis så som du känner det.Kommer sakna som fan.många tårar kommer fällas med all säkerhet,men fan du är bra älskling!Du har velat detta länge,jag står bakom dig till 100%. Du kommer ju faktiskt hem igen. Jag älskar dig du fina!
Du och Jag.Jag och Du.Nu,jämt,hela tiden,alltid!<3
2010-12-10
10:09:30
10:09:30
Ruta 1 "du måste lära dig att leva med smärtan"
Då kom känslan och vetskapen om att vi återigen står på ruta ett och trampar.Självklart skulle jag få en biverkning då vi trappade upp mina mediciner,andningssvårigheter(alltså inte helt andnöd).Har haft tryckande känsla över bröstet sen i lördags kom till och från.Men i Onsdags kändes det riktigt jobbigt.Kontaktade min läkare på torsdagen.Han sa att det troligtvis var biverkningar av medicinen och att jag omedelbart ska avsluta medicineringen och återkomma när andningen känns helt okej igen,för då då ska vi prata om eventuella nya mediciner.Förlåt det är det enda jag skriver om ben ben ben..Ni behöver inte läsa,Jag måste ha nånstans och skriva av mig på.Det är sjukt frustrerande när man försökt hitta lösningar i 5år.Jag trodde verkligen detta skulle hjälpa,att detta skulle bli vändningen.Inte bara att han skulle säga "Du måste lära dig leva med smärtan".Vilket han om och om igen säger till mig.Men idag nu när medicinerna är påväg ur kroppen känns benen värre men andningen bättre,det är iallafall något bra:)
Har ialla fall massa fint att se framemot. I eftermiddag bär det av till Norge med pappa och Tobbe för att mysa på Oslos gator med mamma!
Nästa vecka ska jag iväg och luncha med Kusin Daniel,det ska bli så roligt!Kul att vi träffas några fler gånger per år än vad vi brukar!:)
Har ialla fall massa fint att se framemot. I eftermiddag bär det av till Norge med pappa och Tobbe för att mysa på Oslos gator med mamma!
Nästa vecka ska jag iväg och luncha med Kusin Daniel,det ska bli så roligt!Kul att vi träffas några fler gånger per år än vad vi brukar!:)
Är vi inte grymt snygga?!Jo så är det.Fina kusiner!
Nu ska jag fortsätta greja här och packa och ha mig!
Puss!
